Vad tiden går

Published by Majsan under Trams on August 10, 2009

I fredags blev Athena 6 veckor. Har svårt att förstå att det redan gått snart 2 månader sen hon kom till oss. Önskar att jag kunde säga att allt flyter på precis som det ska. Ok, hon sover bra och hon äter bra och är väldigt lättsam så. Men vi har lite bekymmer med magen som är gasig värre. Har kört med minifom i två veckor ungefär nu, men det har inte riktigt gjort nån skillnad. Har undvikit mjölkprodukter och annat också som har kunnat kärva i magen åt henne, men det har inte gett nån skillnad heller. Vi ska till bvc imorn så jag tänker prata med dem igen då. Är väl inte så mycket att göra mer än att leva med skrik och känslan av enorm hjälplöshet. Eller så får jag ge upp amningen. Är lite kluven i den frågan, var osäker på om jag ville amma redan från början men bestämde mig för att göra det för hennes skull. Därför blir man ju lite extra uppgiven när det är som det är nu. Ett evigt skrikande, pruttande och pressande för att sluta i hysteri och en rejäl laddning som spraymålar allt i dess närhet. Igår höll hon på från 18-19-tiden fram till 21-22. Stackarn var så trött och hade så ont att hon nästan skrek sig till sömns på skötbordet. Då kunde mamma inte hålla tårarna borta längre. Vill ju inte att hon ska ha så ont. Kanske ska glädja mig åt ändå att det bara är under en viss period hon är skrikig och inte hela tiden. Det hade ju kunnat vara värre.

Som sagt, imorn väntar en tur på bvc så får vi se hur mycket hon har växt den här gången. Hon börjar bli en stadig liten sak nu. Riktigt nyfiken också dessutom.