090626 kl 06:08

Published by Majsan under Trams on June 30, 2009

Då tittade Athena ut ur mammas mage. Väldigt efterlängtad måste jag säga.

Allt började väl egentligen dagen innan. Fick sammandragningar med 10 min mellanrum kring 19.30 på torsdagskvällen. De höll i sig 1-1½ timme, sen försvann de. Pratade med förlossningen, men de tyckte att jag kunde lägga mig och vila eftersom de börjat släppa. Men tog det säkra för det osäkra och packade väskan, eller ryggsäcken. Är ju lika bra att för en gångs skull vara förberedd när man ska åka in.

Går isäng och allt är frid och fröjd. Kl 03.20 prick vaknar jag med av en rejäl värk, känner hur nått släpper och sen sipprar det till. Hoppar upp ur sängen, mumlar nått till T om att jag tror att mitt vatten gick. Sen säger det splash på golvet och jo, mitt vatten gick. Då kommer T upp också, lagomt trött och extremt förvirrad. Han hoppar in i duschen och jag ringer förlossningen, bara att åka in. Klär på, ringer taxi och ber att få taxi till förlossningen. Japp säger han i andra änden, där om 5 min. Hmm.. ne jag ska ju till förlossningen… ringer upp igen ursäktar mig och ger rätt adress. Taxi kommer och vi åker till förlossningen. Är nog där på 5 min tror jag.

Får komma in, blir invisad till ett undersökningsrum och får lägga mig. De undersöker mig: öppen 4 cm.. ekg på bebis och värkar från helvetet! Ville helst bara kliva ur kroppen och gå därifrån. Pratar lite med undersköterskan ang snitt, de frågar varför och säger som det är att jag har förlossningsrädsla. De kallar på barnmorska, vi pratar lite till och de säger på en gång att de ska få tag på läkare. Läkare kommer och kejsarsnitt planeras. Värkarna fortsätter och blir bara värre och värre. Får duscha och tvätta av mig, på med skjorta och extremt fula med väldigt bekväma knästrumpor. Sen får jag lägga mig igen.

Får bricanyl för att stoppa värkarna och blir uppkörd till operation. Det sätts nålar och slangar och sladdar överallt, blir lokalbedövad och får epidural. Sen går allt fort. Bedövningen tar och de börjar arbeta.

Tösen var riktigt angelägen om att få komma ut tror jag, hon skrek till första gången redan innan de fått upp henne ur livmodern. Min första reaktion när jag såg henne var att hon hade så mycket hår, och det var mörkt!

Efter det fick pappa och Athena åka ner på BB medan jag blev sydd och fick åka på uppvak. Var så trött att jag höll på att somna medan de sydde mig. Mådde lite illa under uppvaket, men det botades med lite extra syre. Efter ett tag fick pappa och Athena komma upp på besök. Stoltare pappa får man nog leta efter med tanke på det leende han hade på läpparna när de kom upp.

Efter ett tag fick vi komma ner på BB. Jag fick lite fika, T hade fått fika lite tidigare. Athena och jag tog oss en liten tupplur och T gick för att införskaffa lite kläder till tösen, allt vi hade med var ju för stort. Började få lite ont i vänster axel under kvällen så jag fick lite morfin mot smärtan och sen varma handdukar till axeln. Dessvärre fick T inte stanna längre än till 21, men vi klarade första natten något sånär bra ändå. Var väl lite kämpigt med tålamod när det gällde amningen, men vi fick till det.

Under lördagen började jag få ont i min vänstra axel och ett tag kunde jag inte andas, speciellt inte när jag låg ner. Personalen blev lite oroad och kallade på läkare. Fick morfin och läkaren ordinerade ekg. Oj, vilket pådrag. Fick sitta i en fotölj eftersom jag inte kunde ligga och det kopplades sladdar överallt. Men det visade inget så då kunde man andas ut. Man misstänkte en muskelinfammation i axeln eftersom det var där jag hade mest ont. Fortsatte med värmebehandlingen och nån gång under natten och söndagförmiddagen släppte det.

Söndag var även den dag vi fick åka hem. Lite komiskt faktiskt. Vår rumskamrat skulle bli utskriven den dagen, så jag frågade barnmorskan lite nyfiket om när vi fick åka hem. Svaret blev: Ja, när vill ni åka hem? Blev lite ställd så jag svarade ja, när vi får åka hem…? Så hon gick och pratade med läkaren och beskedet blev att vi kunde få åka hem redan nu om vi ville. Så det planerades in utskrivningssamtal och pku-test. Så fram emot 17 på söndagen var vi hemma, lagomt trötta allihop. Men ack så lyckliga.

Nu myser vi bara.. trots den äckliga värmen. Athena bor numera i blöja inomhus och ändå har hon det varmt. Bilder kommer senare