Men bravo…!

Jag lyckades för ett tag sedan tappa bort listan med tider till barnmorskan. Ringde till mottagningen och fick tiderna via telefon. Nästa tid är den 11/6 sa de. Ok, sa jag.. så är det ju lugnt. För 5 minuter sedan ringde min barnmorska och frågade om jag var på gång och om allt var ok. Jag hade visst tid i dag kl 13. Ja, men jaha.. ok… eum… va? Sa som det var att jag inte hittar listan, och att jag ringt in och fått veta att den 11 var nästa.

Hon lät lite lätt förvånad.. precis som jag gjorde antar jag. Hon frågade även hur det gick hos läkaren. Sa som det var att jag tyckte hon var väldigt otrevlig. Jo, sa hon.. sen fortsatte hon: har kollat din journal och anteckningarna där såg inte heller så trevlig ut. Sen frågade hon vem jag skulle träffa i matildagruppen, har fått tid där den 5e. Känns riktigt skönt när man har en barnmorska som är mer förstående och bättre bemötande än ljushuvudet på Kvinnokliniken. Hon ville gärna träffa mig innan mötet med matildagruppen, så jag ska dit på måndag. Kändes jätteskönt faktiskt.

Hade precis lyckats släppa tankarna kring allt det där när kallelsen damp ner i brevlådan igår. Då kom allt tillbaka som en iskall dusch. Har sån oro i kroppen att det jag har klåda. Skulle kunna klösa hål på skinnet. Kan inte ens njuta av buffarna i magen längre…

Ord på mina känslor

Jag har hittat en helt underbar blogg! Jojo Falk illustration och blogg heter den. Känner igen mig i det mesta hon skiver, speciellt när det gäller hennes tankar om hur det är att ha barn. Illustrationerna är mitt i prick och har skrattat många gånger. Det här inlägget slår huvudet på spiken för min del.

Är precis så jag känner också. Just nu struntar jag blankt i att min kropp kanske kommer klara det… är mer orolig för hur jag kommer må rent psykiskt under förlossningen och framför allt efteråt. Om jag går under rent psykiskt, vem tar då hand om mitt barn när T måste gå hem? Pappor måste nämligen gå hem kl 20 och är välkommen tillbaka först vid 9 eller nått på morgonen.

Just nu har jag mest bara stängt ner, blockerat hjärnan från tankar kring detta ämne. Helt stängt ute allt. Är avtrubbad och likgiltig…

Ångest

Eller kanske snarare panik… Vill bara försvinna, gömma mig och slippa känna efter.

Var på snittsamtal idag och gick allt annat än bra. Inte giltiga skäl. Riskerna med snittet är tydligen större än risken att jag spricker lika illa igen. Jaha, men det mentala då? Kroppen klarar det säkert.. men jag då? Sa till henne att de kommer få spänna fast mig och trycka ut ungen. Hon skrattade bara och sa nått om att ja men så gör de ju inte.

Hann inte ens stänga dörren bakom oss innan jag bröt ihop. Fick ingen luft. Ville bara ut, bort. Sedan dess har jag fått koncentera mig på andningen för att inte hypervenlitera.

Nu följer ångestladdad väntan på kallelse till matildasamtal, två stycket blir det… tar minst två veckor innan jag får komma dit. Sen får vi se vad de säger. Just nu är det ett nej…

Vet inte om jag kommer klara det här…

Vårkonsert

Igår var det dags för sonen att visa upp lite vad de gjort i 5-årsgruppen på dagis. Resultatet var en vårkonsert tillsammans med de andra 5-åringarna på förskolorna i området. Med kamera och dotter under armen bar det av mot skolan.

Alla barnen var jätteduktiga och sjöng jättefint, var så stolt över sonen att jag var tårögd från början till slut. Hormonerna går på högvarv just nu.

Tog lite bilder, men vet inte riktigt hur bra de blev. Skulle lånat med mig T’s macro-objektiv istället, men det är ju alltid lättast att vara efterklok. Har ett par vidoes på mobilen, ska se om jag kan fixa upp dem också.. men får nog be T om hjälp tror jag.

Efter konserten fick de såpbubblor av sångfröken Lena och eftersom solen sken från en fin blå himmel tog vi en tur till lekplatsen. K hade fått såpbubblor i torsdags då hennes 4-årsgrupp hade haft avslutning.

Nääää

Nu får det faktiskt vara nog! Har sedan november sett fram emot att få besök av caroline nu i vår och på måndag kommer hon. Vi har planerat picknick och annat skoj medan ungarna är på dagis. Och vad händer? Ja först blir ju jag förkyld. I natt vaknade Phoenix med frossa, febertermometern visade 39.1, ja men jippie. Sen nu under eftermiddagen upptäcker jag att Khionis ena öga ser lite irriterat ut och hon klagar på att det rinner. Kollar lite mer noggrant och ser var tillsammans med tårarna. Skjöljer ögat och det bara väller ur var. Jaha, ögoninflammation. Så istället för picknick i solen och lunch på stan riskerar det att bli två sjuka barn.

Inget att göra åt egentligen, men när vänner här nere är en bristvara så ser man ju fram emot att få göra allt det där man vanligtvis inte har möjligheten att göra. Blir bara så irriterad på tajmingen och just idag är tårarna inte alls långt borta.. de är inte borta alls, rinner lite då och då faktiskt. Varför just nu?! Kunde ju väntat till nästa vecka istället.. eller förra veckan.

Ja, nu har jag fått klaga av mig lite…

Ketchupeffekt

Äntligen börjar det hända grejjer, arbetsgivarintyget och kallelsen till snittsamtal kom med knappt en veckas mellanrum. Så moderskapsintyg och arbetsgivarintyg är nu inskickat. Spännande och se om de ringer.. de har inga upplysningar om vad jag har gjort mellan den 30/9 fram till nu. Inte vad jag vet i alla fall, kan vara att ljushuvudet på kundtjänst antecknade nått.

Samtidigt har jag lyckats dra på mig en förkylning, foglossningar och sammandragningar. Det två sistnämnda är kanske inte så märkvärdigt. Har avklarat 30 fulla veckor nu, 10 veckor kvar – ca 2 veckor för snittet.. så reelt är det väl en 8-9 veckor kvar. Det irriterande är att jag inte kan göra sånt jag är van att göra.. som att bära hem matpåsen från ica och bära tvätt ner i tvättstugan. Eller en sån enkel sak som att gå i valfritt tempo.. just nu är det tempo:snigel som gäller. Jippie.

Dammade av en fin liten illustration som jag fick från barnmorskan när jag var där på inskrivning. Tyckte den såg riktigt komisk ut då… just nu är den sådär lagomt komisk:

Ni får klicka på den för att se den tydligare. Har haft kul med att stryka under de saker jag upplevt so far. Det enda som inte står med är ischias, men har inte känt av den sen v24 senast. Jaja, har lite mer kulare saker att se fram emot nu:

14/5 - Barnmorska

19/5 - Läkarbesök

20/5 – Ultraljud