Så här såg P ut när jag hämtade honom i skolan idag
Han hade visst varit i närkontakt med ett staket på skolgården. Ibland går det lite vilt till när han leker. Han var väl inte så pigg först på att få ett blåöga, sen sa han att mormor sagt att pojkar ska ha blåmärken. Efter det var allt frid och fröjd igen. Det värsta av svullnaden har gått ner nu, men ska bli spännande att se hur han kommer se ut imorn.
Här har det varit allt annat än muntert ett tag nu. Athena har (haft?) problem med magen så hon har skrikit och skrikit och åter skrikit hela eftermiddagarna och halva kvällarna. Dessutom har hon skrikit vid bröstet när hon ska äta och det har varit bökigt värre.
Nu har det i alla fall hänt det jag fruktade och faktiskt har känt att det nog varit på g ett tag nu; mjölkstockning. Tösen har ju i stort sett bara sugit tag, sugit ett par gånger, släppt och skrikit för att sen suga lite till, skrika mera och sen somna. Mjölken har sprutat åt alla håll och kanter och det har spänt som bara den i brösten. Hade dock förväntat mig att det var det andra bröstet som skulle klegga igen. Har fått låna en bröstpump av en väldigt söt väninna så i skrivande stund så håller den på att steriliseras. Har köpt en nappflaska också, men den får vänta till imorn. Mjölken vet jag inte riktigt vad jag ska göra med.. spara så klart. Men i vad? Går det att frysa in i fryspåsar kanske? Har sådana där iskubsbackar, men de är ju allt annat än rena.
Jaja, ska faktiskt testa att ge med nappflaska bara för att se hur hon reagerar. Går det bättre att pumpa den här gången så vore det ju rätt ok. Så kanske man kan få sig ett par timmar utan parasit i alla fall.
Idag har hon i alla fall inte alls ont i magen. Hon sov mellan 8-11 idag.. var vaken och jätteglad och pratig fram till 16-17. sen gick vi och la oss och hon somnade så fint. Sen dess har hon sovit… kanske inte så konstigt om jag har ont, men bröstet jag har ont i var den sidan jag ammade på senast. Känns i näsan också, är lite småsnorig. Blir till att införskaffa bröstvärmare nu tror jag.
Har en massa att berätta om de andra två också, men får ta det senare. Har lite bilder och så som ska upp också. Håll till godo!
Ja, det kan man verkligen säga att vi hade. I lördags tog vi en tur till Köpenhamn. Athena hade fått pengar och presentkort till H&M av T’s kollegor. Vi började med en tur efter Ströget, handlade lite söta klänningar och så till Athena och Phoenix och Khioni fick köpa varsin leksak på BR (de hade fått varsitt presentkort av en kollega till T), ett varsitt ballongdjur blev det också; ett blått svärd till Phoenix och en orange hund till Khioni. Sen drog vi vidare till Klampenborg där T’s farmor och faster + man stod och väntade på oss. Sen slöt T’s syster + man upp och vi promenerade mot Jaegersborg Dyrehave. Där fick Phoenix och Khioni åka häst och vagn med de andra medan jag, T och Athena gick. De såg lite skeptiska ut till en början, men efteråt tyckte de att det var jättekul. Vi fikade lite inne i skogen och sen gick vi en runda inne på Bakken. Var sjukt mycket folk och väldigt varmt. Phoenix såg en massa åkattraktioner som han väldigt gärna hade velat testa. Han och T får göra det nån annan gång tror jag.
Efter det gick vi tillbaka till Klampenborg station, åt lite glass och tog tåget tillbaka till Huvedbanegården. Sa hej till alla och tog tåget tillbaka till Malmö. Blev pizza hemma som snabblösning, lite tv och godis och sen sängen. Tror klockan var 21 innan de små var isäng. Väldigt trötta och väldigt nöjda.
Igår tog vi sovmorgon allihopa. Efter frukost (snarare lunch) och allt var avklarat tog vi en promenad ner till Pildammsparken där det blev toapaus, blöjbyte och matpaus för Athena. Sen traskade vi vidare till Sagolekplatsen, tror vi var där nere kring 17.30. De små lekte lite och Athena åt lite mera. Phoenix hittade nya vänner, ett par kinesiska (eller japanska, inte helt säker) ungar. Tror inte riktigt de förstod varandra så bra, men de lekte fint tillsammans. Vid 18 vände vi näsan mot gågatan och triangeln. Phoenix och Khioni åt på McDonalds, ja Athena åt hon också.. och till min stora förvåning fanns inget skötbord på nån av toaletterna. Så det blev till att byta i vagnen. Som tur var satt vi avskiljt från resterande del av restaurangen, så tror inte att så många blev störd.
Sen gick vi till södervärn, tog bussen hem och Phoenix och Khioni åt glass. Efter det blev det sängen.. tror klockan var närmare 21 då också.
Idag däremot har vi inte riktigt gjort nått alls. T spelar WOW, Phoenix spelar Wall-E på Playstation och Khioni leker. Jag har dammat av mina bloggar. Athena har sovit större delen av dagen och nu precis i skrivande stund vaknade hon. Måste rusa!
I fredags blev Athena 6 veckor. Har svårt att förstå att det redan gått snart 2 månader sen hon kom till oss. Önskar att jag kunde säga att allt flyter på precis som det ska. Ok, hon sover bra och hon äter bra och är väldigt lättsam så. Men vi har lite bekymmer med magen som är gasig värre. Har kört med minifom i två veckor ungefär nu, men det har inte riktigt gjort nån skillnad. Har undvikit mjölkprodukter och annat också som har kunnat kärva i magen åt henne, men det har inte gett nån skillnad heller. Vi ska till bvc imorn så jag tänker prata med dem igen då. Är väl inte så mycket att göra mer än att leva med skrik och känslan av enorm hjälplöshet. Eller så får jag ge upp amningen. Är lite kluven i den frågan, var osäker på om jag ville amma redan från början men bestämde mig för att göra det för hennes skull. Därför blir man ju lite extra uppgiven när det är som det är nu. Ett evigt skrikande, pruttande och pressande för att sluta i hysteri och en rejäl laddning som spraymålar allt i dess närhet. Igår höll hon på från 18-19-tiden fram till 21-22. Stackarn var så trött och hade så ont att hon nästan skrek sig till sömns på skötbordet. Då kunde mamma inte hålla tårarna borta längre. Vill ju inte att hon ska ha så ont. Kanske ska glädja mig åt ändå att det bara är under en viss period hon är skrikig och inte hela tiden. Det hade ju kunnat vara värre.
Som sagt, imorn väntar en tur på bvc så får vi se hur mycket hon har växt den här gången. Hon börjar bli en stadig liten sak nu. Riktigt nyfiken också dessutom.
Då tittade Athena ut ur mammas mage. Väldigt efterlängtad måste jag säga.
Allt började väl egentligen dagen innan. Fick sammandragningar med 10 min mellanrum kring 19.30 på torsdagskvällen. De höll i sig 1-1½ timme, sen försvann de. Pratade med förlossningen, men de tyckte att jag kunde lägga mig och vila eftersom de börjat släppa. Men tog det säkra för det osäkra och packade väskan, eller ryggsäcken. Är ju lika bra att för en gångs skull vara förberedd när man ska åka in.
Går isäng och allt är frid och fröjd. Kl 03.20 prick vaknar jag med av en rejäl värk, känner hur nått släpper och sen sipprar det till. Hoppar upp ur sängen, mumlar nått till T om att jag tror att mitt vatten gick. Sen säger det splash på golvet och jo, mitt vatten gick. Då kommer T upp också, lagomt trött och extremt förvirrad. Han hoppar in i duschen och jag ringer förlossningen, bara att åka in. Klär på, ringer taxi och ber att få taxi till förlossningen. Japp säger han i andra änden, där om 5 min. Hmm.. ne jag ska ju till förlossningen… ringer upp igen ursäktar mig och ger rätt adress. Taxi kommer och vi åker till förlossningen. Är nog där på 5 min tror jag.
Får komma in, blir invisad till ett undersökningsrum och får lägga mig. De undersöker mig: öppen 4 cm.. ekg på bebis och värkar från helvetet! Ville helst bara kliva ur kroppen och gå därifrån. Pratar lite med undersköterskan ang snitt, de frågar varför och säger som det är att jag har förlossningsrädsla. De kallar på barnmorska, vi pratar lite till och de säger på en gång att de ska få tag på läkare. Läkare kommer och kejsarsnitt planeras. Värkarna fortsätter och blir bara värre och värre. Får duscha och tvätta av mig, på med skjorta och extremt fula med väldigt bekväma knästrumpor. Sen får jag lägga mig igen.
Får bricanyl för att stoppa värkarna och blir uppkörd till operation. Det sätts nålar och slangar och sladdar överallt, blir lokalbedövad och får epidural. Sen går allt fort. Bedövningen tar och de börjar arbeta.
Tösen var riktigt angelägen om att få komma ut tror jag, hon skrek till första gången redan innan de fått upp henne ur livmodern. Min första reaktion när jag såg henne var att hon hade så mycket hår, och det var mörkt!
Efter det fick pappa och Athena åka ner på BB medan jag blev sydd och fick åka på uppvak. Var så trött att jag höll på att somna medan de sydde mig. Mådde lite illa under uppvaket, men det botades med lite extra syre. Efter ett tag fick pappa och Athena komma upp på besök. Stoltare pappa får man nog leta efter med tanke på det leende han hade på läpparna när de kom upp.
Efter ett tag fick vi komma ner på BB. Jag fick lite fika, T hade fått fika lite tidigare. Athena och jag tog oss en liten tupplur och T gick för att införskaffa lite kläder till tösen, allt vi hade med var ju för stort. Började få lite ont i vänster axel under kvällen så jag fick lite morfin mot smärtan och sen varma handdukar till axeln. Dessvärre fick T inte stanna längre än till 21, men vi klarade första natten något sånär bra ändå. Var väl lite kämpigt med tålamod när det gällde amningen, men vi fick till det.
Under lördagen började jag få ont i min vänstra axel och ett tag kunde jag inte andas, speciellt inte när jag låg ner. Personalen blev lite oroad och kallade på läkare. Fick morfin och läkaren ordinerade ekg. Oj, vilket pådrag. Fick sitta i en fotölj eftersom jag inte kunde ligga och det kopplades sladdar överallt. Men det visade inget så då kunde man andas ut. Man misstänkte en muskelinfammation i axeln eftersom det var där jag hade mest ont. Fortsatte med värmebehandlingen och nån gång under natten och söndagförmiddagen släppte det.
Söndag var även den dag vi fick åka hem. Lite komiskt faktiskt. Vår rumskamrat skulle bli utskriven den dagen, så jag frågade barnmorskan lite nyfiket om när vi fick åka hem. Svaret blev: Ja, när vill ni åka hem? Blev lite ställd så jag svarade ja, när vi får åka hem…? Så hon gick och pratade med läkaren och beskedet blev att vi kunde få åka hem redan nu om vi ville. Så det planerades in utskrivningssamtal och pku-test. Så fram emot 17 på söndagen var vi hemma, lagomt trötta allihop. Men ack så lyckliga.
Nu myser vi bara.. trots den äckliga värmen. Athena bor numera i blöja inomhus och ändå har hon det varmt. Bilder kommer senare 
Jag lyckades för ett tag sedan tappa bort listan med tider till barnmorskan. Ringde till mottagningen och fick tiderna via telefon. Nästa tid är den 11/6 sa de. Ok, sa jag.. så är det ju lugnt. För 5 minuter sedan ringde min barnmorska och frågade om jag var på gång och om allt var ok. Jag hade visst tid i dag kl 13. Ja, men jaha.. ok… eum… va? Sa som det var att jag inte hittar listan, och att jag ringt in och fått veta att den 11 var nästa.
Hon lät lite lätt förvånad.. precis som jag gjorde antar jag. Hon frågade även hur det gick hos läkaren. Sa som det var att jag tyckte hon var väldigt otrevlig. Jo, sa hon.. sen fortsatte hon: har kollat din journal och anteckningarna där såg inte heller så trevlig ut. Sen frågade hon vem jag skulle träffa i matildagruppen, har fått tid där den 5e. Känns riktigt skönt när man har en barnmorska som är mer förstående och bättre bemötande än ljushuvudet på Kvinnokliniken. Hon ville gärna träffa mig innan mötet med matildagruppen, så jag ska dit på måndag. Kändes jätteskönt faktiskt.
Hade precis lyckats släppa tankarna kring allt det där när kallelsen damp ner i brevlådan igår. Då kom allt tillbaka som en iskall dusch. Har sån oro i kroppen att det jag har klåda. Skulle kunna klösa hål på skinnet. Kan inte ens njuta av buffarna i magen längre…
Jag har hittat en helt underbar blogg! Jojo Falk illustration och blogg heter den. Känner igen mig i det mesta hon skiver, speciellt när det gäller hennes tankar om hur det är att ha barn. Illustrationerna är mitt i prick och har skrattat många gånger. Det här inlägget slår huvudet på spiken för min del.
Är precis så jag känner också. Just nu struntar jag blankt i att min kropp kanske kommer klara det… är mer orolig för hur jag kommer må rent psykiskt under förlossningen och framför allt efteråt. Om jag går under rent psykiskt, vem tar då hand om mitt barn när T måste gå hem? Pappor måste nämligen gå hem kl 20 och är välkommen tillbaka först vid 9 eller nått på morgonen.
Just nu har jag mest bara stängt ner, blockerat hjärnan från tankar kring detta ämne. Helt stängt ute allt. Är avtrubbad och likgiltig…
Eller kanske snarare panik… Vill bara försvinna, gömma mig och slippa känna efter.
Var på snittsamtal idag och gick allt annat än bra. Inte giltiga skäl. Riskerna med snittet är tydligen större än risken att jag spricker lika illa igen. Jaha, men det mentala då? Kroppen klarar det säkert.. men jag då? Sa till henne att de kommer få spänna fast mig och trycka ut ungen. Hon skrattade bara och sa nått om att ja men så gör de ju inte.
Hann inte ens stänga dörren bakom oss innan jag bröt ihop. Fick ingen luft. Ville bara ut, bort. Sedan dess har jag fått koncentera mig på andningen för att inte hypervenlitera.
Nu följer ångestladdad väntan på kallelse till matildasamtal, två stycket blir det… tar minst två veckor innan jag får komma dit. Sen får vi se vad de säger. Just nu är det ett nej…
Vet inte om jag kommer klara det här…
Igår var det dags för sonen att visa upp lite vad de gjort i 5-årsgruppen på dagis. Resultatet var en vårkonsert tillsammans med de andra 5-åringarna på förskolorna i området. Med kamera och dotter under armen bar det av mot skolan.
Alla barnen var jätteduktiga och sjöng jättefint, var så stolt över sonen att jag var tårögd från början till slut. Hormonerna går på högvarv just nu.
Tog lite bilder, men vet inte riktigt hur bra de blev. Skulle lånat med mig T’s macro-objektiv istället, men det är ju alltid lättast att vara efterklok. Har ett par vidoes på mobilen, ska se om jag kan fixa upp dem också.. men får nog be T om hjälp tror jag.
Efter konserten fick de såpbubblor av sångfröken Lena och eftersom solen sken från en fin blå himmel tog vi en tur till lekplatsen. K hade fått såpbubblor i torsdags då hennes 4-årsgrupp hade haft avslutning.
Nu får det faktiskt vara nog! Har sedan november sett fram emot att få besök av caroline nu i vår och på måndag kommer hon. Vi har planerat picknick och annat skoj medan ungarna är på dagis. Och vad händer? Ja först blir ju jag förkyld. I natt vaknade Phoenix med frossa, febertermometern visade 39.1, ja men jippie. Sen nu under eftermiddagen upptäcker jag att Khionis ena öga ser lite irriterat ut och hon klagar på att det rinner. Kollar lite mer noggrant och ser var tillsammans med tårarna. Skjöljer ögat och det bara väller ur var. Jaha, ögoninflammation. Så istället för picknick i solen och lunch på stan riskerar det att bli två sjuka barn.
Inget att göra åt egentligen, men när vänner här nere är en bristvara så ser man ju fram emot att få göra allt det där man vanligtvis inte har möjligheten att göra. Blir bara så irriterad på tajmingen och just idag är tårarna inte alls långt borta.. de är inte borta alls, rinner lite då och då faktiskt. Varför just nu?! Kunde ju väntat till nästa vecka istället.. eller förra veckan.
Ja, nu har jag fått klaga av mig lite…